Om mig, min kennel och mina mål

Therese heter jag och det är jag som driver kennel Itanema sedan 2016. Jag bor tillsammans med mina två döttrar i Åkersberga i norra Stockholm. Mina hundar är en naturlig del av vår vardag och är med oss på det mesta, allt från joggingturer, långpromenader, agility till gos och mys i soffan. Det jag uppskattar med rasen är att de kan hänga med på verkligen allt och klarar att hålla ett högt tempo under lång tid samtidigt som de alltid slappnar av hemma. Vi har samma hundar vare sig vi har tränat en hel dag eller bara legat i soffan.

Min uppväxt

Jag är uppvuxen med hundar och djur omkring mig ända sedan jag föddes. Från början var det newfoundlandshundar som jag och min tvillingsyster delade mat- och vattenskålar med. Efter det kom wachtelhunden Knutte som vi envist tränade tricks och agility med och han svarade med att rymma för att jaga. Under den här tiden i mitt liv passerade det också ett gäng marsvin som vi tog kullar på. Redan här såddes ett frö för avelsintresset och ett barns insikt att allt inte går som planerat och att man då måste anstränga sig, till exempel genom att gå upp och flaskmata en liten marsvinsunge flera gånger per natt.  När jag var 16 år tog vi över en schäfer som hade misskötts, Delphie. Med henne tränade jag mycket lydnad och hon lärde mig massor.

Mina hundar & min avel

När jag blev vuxen kom längtan att ha en egen hund. Jag letade efter en lagom stor hund jag kunde ha i en lägenhet, som jag kunde träna med samtidigt som den inte krävde mycket motion och stimulans hela tiden. Svår kombination, inte sant? Jag trillade in på dansk-svensk gårdshund och hittade genom den rasen fram till terrier brasileiro. I juli 2012 trillade det lilla yrvädret Molle in i mitt liv från kennel Sheridog. Mindre än ett år senare, mars 2013 blev jag fodervärd åt Facho Ne do Cafe com Leite, som Sofia, kennel Sofalex hade importerat från Brasilien. Molle och Facho blev bästisar men Hösten 2014 valde jag att kastrera Molle då han mådde väldigt dåligt omkring tikar, även fast de inte löpte och för att han ändå inte skulle användas i avel. Men mitt avelstänk hade redan startat och var i full gång.

På julafton 2014 föddes min första stamtik, Sofalex Yra da Silva, som Facho är pappa till och jag blev äntligen ägare till en Sofalex-hund! I början av 2015 fick jag kontakt med en brasiliansk uppfödare, Ana Viegas och fick reda på att hon väntade en kull efter två för mig väldigt intressanta hundar. Jag sa direkt att jag ville ha en hane ur denna kull, då det var precis vad både jag och aveln i Sverige behövde. April 2015 föddes Viegas Amarok Junior. Jag fick följa honom under lång tid då reglerna för import från Brasilien är hårda och det var en lärosam resa. I februari 2016 satte jag mig på ett flyg på väg till Rio de Janeiro för ett av mina livs stora äventyr. Efter en vecka vid Copacabana reste vi vidare ner till Porto Alegre där Juniors uppfödare bor. Där fick vi spendera mycket tid med en av brasse-världens mest högaktade och respekterade uppfödare, Myrian Borba, kennel Sulfock. Vi fick bland annat besöka hennes fantastiska ranch där hennes avelshundar också fortfarande är arbetande hundar och hjälper till med allt möjligt som hör en gård till. Jag är otroligt ödmjuk och tacksam över denna erfarenhet och för möjligheten att få köpa Junior utav Ana.

I februari 2016 startade en annan stor dröm, drömmen att få en Braslight´s-hund och att få en avkomma efter Nega da Terra do Rio do Testo, en tik med fantastiskt temprament och som dessutom är efter en av mina favorithanar, Carvão da Terra da Pituva. Mitt mål var att bredda mitt avelsutbud för framtiden och i augusti åkte jag över och hämtade Braslight´s Neila utav Erik & Sirje. De har en lång och gedigen erfarenhet av rasen och jag vänder mig ofta till dem om råd och tips.

Mitt mål med aveln är att föda upp friska, glada familjehundar med bra mentalitet och exeriört rastypiska. Jag planerar alltid min avel flera år i förväg, lägger ner tid på att kolla upp stamtavlor och har med varje kull lagt ner mycket tanke. Något av det viktigaste för mig är att ha så låg inavelsgrad som möjligt, då jag anser att det medför mer risker för sjukdomar än vad det bidrar till aveln. Därför lägger jag många gånger ner lite extra pengar på att importera hundar för att bredda linjerna istället för att välja den enkla vägen och använda den hund som kanske bor närmast.

Valparna hos oss växer upp i vår familj med andra hundar, katt och barn i olika åldrar runt omrking sig. Jag tror att det skapar en bra start för valparnas liv. 

övrigt

År 2013 blev jag tillfrågad att sitta som ordförande i den då icke godkända klubben Svenska terrier brasileiroklubben.Jag tackade ja och satt två år som ordförande, 2014/2015, och detta lärde mig enormt mycket. Vi hann under dessa år bland annat att bli en godkänd rasklubb, ha otaliga träffar med andra brassar, starta upp en hemsida och tidning, ha mentaltest och mycket uppskattad rasspecial och stå med en fantastiskt fin monter på Stora Stockholm två år i rad. Jag har offrat enormt mycket tid för att göra allt jag kan för medlemmarna och för rasen och det har gett mig lika mycket tillbaka. Den erfarenheten detta har gett mig hade jag inte kunnat få någon annanstans.