Rasen

 

Allmänt

 

En terrier brasileiro är livlig, alert, vaken, aktiv, lättlärd, intelligent och lydig. Det är en mjuk terrier som har en tydlig on/off-knapp. Det är en allroundras som med sin anpassningsförmåga passar lika bra på en gård som i en lägenhet i stan så länge den får uppmärksamhet och kärlek från sin familj, som den älskar över allt annat. Rasen passar alla, barnfamiljer, ungdomar och pensionärer, det enda viktiga är närheten till familjen. Detta behov av närhet kan göra att vissa individer har svårt att lära sig att vara ensamma och det är något man måste träna så fort man får hem valpen. En brasse delar mer än gärna din filt i soffan och ligger helst under den.

Mot främmande människor kan rasen vara försiktig och avvaktande. Det är en vaktande ras som ska varna med skall men inte bita. Låter man sin hund sitta och vakta kan den därför bli skällig men om man har ett konsekvent tänk med detta ska det inte bli några problem med okynnesskällande.

Många terrier brasileiros är otroligt snabba, smidiga och lättlärda vilket gör att de passar utmärkt till olika sorters hundsporter, främst agility. I Brasilien har rasen funnits representerade i VM-landslaget och här i Sverige har vi ekipage som tävlar på SM-nivå. De har till och med används som cirkushundar på Moskvas stora cirkus och det visar än en gång hur anpassningsbar rasen är, de kommer att göra allt som du ber om. En brasse är lekfull och behåller ofta det hela livet ut.

En terrier brasileiro passar dig som är aktiv, tycker om att dela det vardagliga livet med hunden och som vill ha en följsam vän i vått och torrt.

 

Historia

 

Terrier brasileiro, fox paulistinha, som betyder ”den lilla räven från São Paulo”, brasiliansk terrier eller kort och gott ”brasse”, är en relativt ny ras där ursprunget inte är helt klarlagt. Det finns flera olika versioner om hur rasen uppkom och det finns nog ett uns av sanning i dem alla. Det som oftast nämns är att brasilianska studenter i slutet av 1800- och i början av 1900-talet studerade i Europa och vid sin återkomst till hemlandet förde med sig hundar av ”foxterriertyp”. Dessa korsades med lokala små hundar som fanns på gårdarna. En annan version är att en del terriers under den här tiden var anställda som råttjägare på fartygen som korsade haven i jakt på nya kontinenter och länder att utbyta handel med. På fartygen var dessa hundar ovärderliga och livsviktiga då de höll råttbeståndet nere och därmed också sjukdomarna. Vissa av dessa hundar stannade i de främmande länderna och vi ser idag detta genom bland annat, förutom den brasilianska terriern, den japanska terriern, nihon teria och den australiska terriern, tenterfield terrier. Hur än dessa terriers kom till Brasilien så skapades med tiden en medelstor terrier på de brasilianska gårdarna och rasen godkändes internationellt 1964. Terrier brasileiro är emellertid inte helt homogen, till exempel är stamboken i Brasilien inte stängd. Det märks främst då det kan födas flera olika sorters modeller i en och samma kull.

 

Brassen utvecklades till en utmärkt gårdshund. De vaktade gården med skall, (varnande, inte bitande) jagade råttor, vallade boskap och jagade. Det fanns få uppgifter som terriern inte klarade av att anpassa sig till och det är egenskap som rasen besitter än idag. Den lättheten att anpassa sig har kommit väl till pass under åren, speciellt främst under industrialiseringen då allt fler brasilianare flyttade från gårdarna in till städerna och hundarna fick då rätta sig till stadslivet. Populariteten sjönk och 1973 deklarerades rasen som död och registreringen avbröts. Lojala terrier brasileiro-fans och uppfödare höll själva stamböckerna vid liv, och rasen var fortfarande mycket populär bland lantbrukare och ranchers på gårdarna som arbetande hundar. Genom heroiska ansträngningar av bland annat Marina Vicari Lerario, kennel Taboão och Marina Camargo de Oliveira, kennel Marilu, Myrian Borba, kennel Sulfock och flera andra uppfödare, återupptogs rasen för registrering 1994. Rasen gjorde då en enastående comeback i nationell popularitet såväl som internationell. Marina och hennes hanhund Pinguim do Taboão fick i uppdrag av Pedigree hundfoder att spela in en reklamfilm som visades över hela Brasilien. Den filmen tog tio dagar att spela in och Pinguim blev bland annat biten av myror när de filmade i bergen och fick en allergisk reaktion, men veterinär fanns på plats som kunde ge behandling. Efter någon dag kunde Pinguim fortsätta reklamfilmsinspelningen och de hamnade på TV, radio, affischer på bussar och reklampelare. Även på Pedigree’s foderpåsar fanns Pinguim avbildad. Det skapade ett stort intresse och gjorde att många brasilianare fick upp ögonen för rasen.

Rasen var representerade för första gången vid 1994 års World Show och rönte då ett stort intresse och hundar började exporteras till Europa. 1994 registrerades 134 brassar i Brasilien och 1997 var den siffan redan så hög som 877, och det bevisar ju vilket arbete de hängivna uppfödarna lade ner på rasen och det är vi alla tacksamma för idag. 2015 registrerades det 851 men troligen är mörkertalet stort då många terrier brasileiros förmodligen inte registreras i Brasilien. En orsak kan nog vara att många fortfarande används som arbetande hundar på rancherna och därför aldrig finns med i statistiken.

 

 

 

 

Hälsa

 

Terrier brasileiro är en frisk och sund ras, detta tack vare många friska raser bakom sig. Rasklubben kräver att uppfödare som vill ha valphänvisning kontrollerar sina avelsdjur för patella och ögonlyser. Inte för att problem inom rasen finns, utan för att förebygga då det är vanliga sjukdomar bland mindre raser.

 

Mina avelshundar är alltid hälsotestade innan parning och jag använder enbart hundar jag anser vara mentalt bra.